Det råder ingen som helst tvekan om att IP-adresserna kommer att räcka och bli över under lång tid framöver när övergången till IPv6 väl har genomförts. Med IPv6 blir IP-adresserna nämligen 128 bitar långa i stället för 32, vilket medför att det totala antalet möjliga adresser blir i det närmaste obegränsat. Det är både svårt och oväsentligt att bolla med jättestora tal för att visa på detta – det räcker med ordet ”obegränsat”.

Argumentet för att gå över till IPv6 har alltid varit och är fortfarande att man får fler adresser. Det är kanske den främsta orsaken till att övergången måste ske nu, med kniven mot strupen, när adresserna faktiskt har tagit slut. Men även om det inte låter så upphetsande med fler adresser i sig, så möjliggör det faktiskt en massa tillämpningar som annars blir svåra att genomföra.

En sak som driver på utnyttjandet av IP-adresser är det vi i dagligt tal kallar mobilt bredband. Detta begrepp kan sägas omfatta allt från USB-stickor som gör att våra bärbara datorer kan vara uppkopplade i sommarstugan eller i parken till inbyggt bredband i smarta telefoner och surfplattor.

Själva tekniken håller nu på att bli så billig att vad som helst kan kopplas upp till Internet, vilket öppnar för intressanta tillämpningar inom alla möjliga områden. Genom det som kallas sakernas Internet får även ”prylar” av de mest skilda slag en IP-adress. Detta kan bara åstadkommas enkelt om vi går över till IPv6.
Nuvarande status för IPv6

Hur ser då situationen ut för IPv6 i nuläget? Hur är förutsättningarna för att börja använda det, när det nu brådskar så? Faktum är att det redan i dag finns ett världsomspännande, nära på heltäckande nät. Alla stora operatörer har nu stöd för IPv6 och det har kunnat genomföras utan några större investeringar. Troligen har runt 80 procent av världens Internetleverantörer infört IPv6-stöd. Det som fattas är den sista biten ut till användarna, så för att använda IPv6 i dag måste de allra flesta utnyttja tunnelteknik.

Vad är orsaken bakom detta? Varför har inte det nya protokollet införts hela vägen ut till klienterna? Det beror inte på att utrustningen inte finns tillgänglig. I dag finns stöd för IPv6 i det mesta bland så väl mjukvara som hårdvara. Alla server- och klientprogramvaror, operativsystem, switchar, routrar och brandväggar har det nödvändiga stödet.

Men det har varit ett moment 22. Inga klienter har anslutits för att det inte finns några tjänster och inga tjänster utvecklas för att det inte finns några klienter. Som tidigare när utvecklingen har tagit ett kliv framåt kommer det här troligen att börja med entusiasterna tills det har byggts upp en kritisk massa, sedan rusar resten in. Det är i denna fas vi nu befinner oss.

Den 6:e juni 1012 genomfördes vad som kallas World IPv6 Launch. Den dagen slog många av de stora aktörerna på Internet på IPv6 i sina tjänster. Det var Google, Facebook, Yahoo, Microsoft med flera. Samtidigt har tekniken i den näst sista delen i kedjan börjat bli klar – hemroutrar som säljs i dag har i allt ökande utsträckning färdig och fungerande IPv6. Det enda som återstår nu är att Internetleverantörerna får fart på saker och börjar implementera IPv6 på kundanslutningar.
Ingen raketforskning

Som tur är så handlar inte införandet av IPv6-stöd om något extremt svårt. Det är inte raketforskning vi talar om. Det är ett byte som kan jämföras med när man i företagsnätverken övergick från att köra Microsoft NetBios eller Novell IPX till IP, mer dramatiskt än så är det inte. Precis som i det fallet så kommer det inte heller att bli så att vi måste uppgradera allt till IPv6 över en natt. I hög utsträckning kommer skiftet i stället att ske genom att de två protokollen används parallellt under ganska lång tid, genom så kallad dual-stack-teknik.

Det i sin tur innebär att företag kan genomföra skiftet steg för steg enligt en ganska självklar prioritering, där man så att säga går utifrån och in:

1) Internetanslutningen och den yttre infrastrukturen

Det här handlar om att se till att den utrustning som används för att ansluta till Internet kan använda IPv6 parallellt med IPv4. Det vill säga brandväggar, switchar, routrar och så vidare. På ett normalt företag bör detta inte vara alltför betungande. I grund och botten är detta den utrustning som står i datarummet.

2) De externa tjänsterna

Här handlar det om att se till att man är nåbar via IPv6. Det vill säga att alla tjänster som exponeras utåt som webbservrar, e-postservrar, tid och så vidare får stöd för IPv6. Även om bristen på IP-adresser inte blir så akut i just Sverige där de flesta företag och organisationer redan har de adresser som behövs. Men så kommer det troligen inte att se ut internationellt! Där kan IPv6-användningen komma att växa desto snabbare och man kanske inte ens har möjlighet att köra den rekommenderade dual-stack lösningen. För många företag i Sverige, som ju är ett exportberoende land, blir det därför viktigt att kunna nås via IPv6. Hur många vill till exempel inte kunna fortsätta att ta emot e-post från asiatiska eller sydamerikanska kontakter eller visa upp sin webbplats för dem?

3) Klienterna

Det här handlar om att kunna nå andra via IPv6. Här är det än så länge en vettig taktik att använda dual-stack, eftersom det är det mest stabila. Man behöver inte heller ha lika bråttom att låta klienterna köra IPv6. Det vettigaste är att skapa en testmiljö och när allt känns stabilt där börja med att introducera IPv6 på en mindre del av nätet. Sedan kan det utvidgas successivt.

4) De interna tjänsterna

Här handlar det om att för intranät, LAN och så vidare genomföra samma typ av förändringar som vad gäller de externa tjänsterna. Men eftersom dual-stack gör att IPv4 kommer att fortsätta att fungera parallellt med IPv6 under lång tid framöver, så kan man spara uppdateringen av de interna tjänsterna till sist. Här blir ju adressbristen också ett mindre problem för de flesta företag. Antingen har man gott om publika adresser eller också kan man fortsätta att använda privata adresser internt.
Så når du IPv6-Internet i dag

Som har påpekats ovan finns redan i dag ett globalt IPv6-nät. Du behöver inte ens invänta att alla uppgraderingar ska genomföras på vägen fram till din klient för att pröva att ansluta till det. Om du först ser till att allt i din egen ände har stöd för IPv6 så kan du vända dig till en så kallad tunnel broker som tillhandahåller tunnlar där IPv6-kommunikationen transporteras över den existerande IPv4-infrastrukturen. Detta är inte särskilt svårt att sätta upp för en nätverkskunnig användare.